Jag är ju en sån som funderar på mycket, om allt. Eller vill ha förklaringar till allt. Jag kan sitta och fundera på sådant länge. Fråga mig själv varför allt är som det är. Och om jag läser min gamla blogg brukade jag ha små funderingar oftare, eller sådana inlägg. Men jag slutade, vet inte varför men tror der var när jag började må bättre? Antagligen.
Jag är en jämförare. Jag tror jag alltid jämfört allting, nästan. Med andra. Nu jämför jag mig med mig själv. Då och nu. Nu och då. Det sitter fast i hjärnan, jag vill egentligen inte tänka på det.. För det skrämmer mig, att tänka på det som varit. Det skrämmer mig av den anledning att det är de värsta jag har varit med om, att det förstört så mycket för mig.. Men även att jag kan känna en saknad av hur det var, en saknad av känslan. Och det gör mig mest rädd, att sakna den. Att förlora kontrollen.
Och jag vet inte om jag är duktig på att skylla ifrån mig på det som varit/är jobbigt. Men för mig får det faktiskt vara det. Eller kanske inte att skylla, men att göra någonting åt det! Det prioterar jag först, och jag vet att jag gör rätt i det. Även fast andra saker kanske går bakåt. Men det är värt det, jag vet det!
Och jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan er (ni vet vilka ni är)
Puss
Publicerat i Uncategorized